I oktober gjorde Pro Venezia två mycket lyckade resor till Venedig och Veneto. Totalt var det drygt femtio gamla och nya medlemmar som under Hans Lepps ledning fick se och uppleva mer än de flesta andra resenärer får under fyra dagar i regionen. Programmet var detsamma för båda resorna med det undantaget att den första resegruppen delades upp i två delar varav en avstod från Vicenza och Palladios villor och stannade hela tiden i Venedig. Här följer glimtar från den första resan och från stanna-i-Venediggruppen.
Lossning av dyrbar last i kulet väder
Det var sedan fullt program – med mycket tidig start på dagen hinner man ju med mer… Efter snabb incheckning bar det av till vaporetton och färd till Ca d’Oro där vi träffade Carla Toffolo som är chef för det permanenta kontoret vid Comitati Privati Internazionali per la Salvaguardia di Venezia. Vi fick fina presentationer av konservatorn Erika Bianchini som visade två restaureringsobjekt, två tavlor, som man gärna vill ha bl a vårt stöd för. Det var mycket intressant att få en bättre inblick i vad renoveringsprojekt går ut på, däremot hann vi denna gång mest bara lukta på den stora sevärdhet som Ca d’Oro i sig utgör. En fin avslutning på den första dagen blev en gemensam middag på närbelägen genuin restaurang.
Två konservatorer, t v vår egen Eva Ringborg, i professionellt och glatt samspråk
Den pågående Biennalen märktes litet varstans
Palatset tycks begära stöd – och får det.
Andra dagen gick i trädgårdarnas tecken. Man kan tycka att Venedig är tättbebyggt men faktum är att på den lilla yta som huvudön upptar ryms inte mindre än 500(!) trädgårdar varav 60 är tillgängliga för allmänheten och resten privata. Vi fick denna dag besöka båda sorterna.
Våra reseledare Hans Lepp och Lars Gundberg (t v) med två lokala trädgårdsexperter
Första besöket var i Palazzo Contarini dal Zaffo i Cannareggio, ett komplex som idag är ett kloster, ett hem för mycket behövande gamla och ett vandrarhem. Här ryms ovanliga träd, köksträdgård, vinrankor och mycket mer.
Engagerad guidning i en klosterträdgård
Besök nummer två var i Palazzo Rizzo Patarol som idag är det fem-stjärniga hotellet Boscolo Venezia. När man passerat den magnifika lobbyn öppnar sig en parkliknande trädgård med slingrande stigar under lummig grönska, falska ruiner och en underjordisk grotta. Minst lika uppskattad som trädgården var dagens överraskning: i ett tält i trädgården gömde sig prosecco och läckra sandwiches i överflöd vilket var precis vad gruppen behövde just då.
Sålunda förfriskade besökte vi Palazzo Nani Bernardo, som fortfarande är i samma familjs ägo – sedan 1500-talet. Efter att ha tagit contessan Elisabetta Lucheschi i hand fick vi professionell guidning av först palatsets paradvåning och sedan trädgården. Den senare är inklämd mellan gränder och andra hus men är 70 m lång, intagande och innehållsrik. Detta palats går att hyra för privata fester – intäkterna behövs helt säkert…
Vår guide och contessa Lucheschi med en av sina kära minisköldpaddor som också trivs i trädgården
Även dagens fjärde trädgård och palats, Palazzo Malipiero Barnabò med rötter på 1000-talet, är privatägt. Efter en förfallsperiod på 1800-talet har förfäder till dagens ägarfamilj återställt det nedgångna palats och dito trädgård som man övertog till dagens ståtliga skick. Vi fick titta in i vardagsrum med groggbricka och familjefoton – värden var inte hemma.
Trötta fötter men livfull guidning i palatsets entré
”Rum i fil” mot Canal Grande
Vid dagens avslutande besök hade vi förmånen att få besöka Palazzo Gradenigo som en gång hade Venedigs största trädgård, men som sedan länge haft en sorglig utveckling. Idag pågår en restaurering ledd av, och med egna medel finansierad av, en kraftfull entusiast som själv bor i palatset, Toto Bergamo Rossi. Detta gör han vid sidan av sin ledande position inom Venetian Heritage, en stor organisation för skyddande av Venedigs skatter. Denna organisation har just lyckats köpa tillbaka en målning från 1542 av Giorgio Vasari och vi fick höra om detta av Georgio Ceccato, generalsekreterare i organisationen. Målningen ”Hoppet” utgör den åttonde av en niodelad takmålning som skingrades i början av 1800-talet, och som sedan några decennier successivt återbördats till Gallerie dell’ Accademia. Takmålningen är därmed så komplett den kan bli, en mindre del anses hopplöst försvunnen, och bland bidragsgivarna (förvisso den minsta) till detta sista inköp är Pro Venezia Sverige – vår senaste satsning på Venedigs bevarande. Mer kan läsas på denna länk:
Den nyligen inköpta ”Hoppet” av Georgio Vasari
I palatsentrén, en fartygslykta från Venedigs en gång så mäktiga flotta
På upptäcktsfärd i Palazzo Gradenigos trädgård
Georgio Ceccato i berättartagen
På kvällen var det fullmåne
Dag tre lämnade Hans Lepp med halva gruppen Venedig för att bese Palladios villor medan den kvarvarande halvan hade dagen ”fri”. Både Harry’s Bar och mer kulturella aktiviteter besöktes, t ex den grandiosa och i flera avseenden fantastiska utställningen Treasures from the Wreck of the Unbelievable med mängder av verk av Damien Hirst, troligen dagens högst betalda (levande) konstnär.
Stora och små fynd från ett föregivet vrakfynd från antiken
Den fjärde och sista dagen var det Lars Gundberg ”kvar i sta’n” som ledde vår grupp till Dogepalatset där vi fick en mycket initierad gedigen guidning på utmärkt skandinaviska. Via Caffè Florian tog vi oss till Santa Maria Gloriosa dei Frari, fylld av underbar konst där Lars guidade till höjdpunkterna. Efter angenäm gemensam piazzalunch var eftermiddagen åter fri för egna övningar fram till en härlig avskedsmiddag, med blott alltför generösa portioner. Ännu ett underbart besök i Venedig nådde sitt slut.
Vi hade hela tiden skickliga guider!
St Marcusplatsen med acqua alta på g. Det blev inte så farligt denna gång
Det gamla handelshuset Il Fondaco dei Tedeschi har fått en ny roll som modernt varuhus. Den röda rulltrappan känns rätt ovärdig, men på taket finns nu en terrass med ny vy över Rialtobron och Venedigs takåsar
Jag vill ha rött! Avskedsmiddag
Dags för hemresa – väntan på taxin
Ett gnistrande farväl!
