Hösten 1966 drabbades Venedig av den värsta översvämningen i mannaminne. Skadegörelsen ställde hela frågan om Venedigs framtid i blixtljus. Skulle den anrika lagunstaden med alla sina minnen och skatter sjunka till havets botten som ett sentida Atlantis? Ett Pompeji på havsbottnen? Larmklockorna ljöd över hela västvärlden. Vattenexperter, arkitekter, konservatorer och många andra experter började trängas kring Canal Grande för att se vad som var att göra. På brittiskt initiativ bildades ett trettiotal Rädda-Venedig-föreningar i olika länder, däribland Pro Venezia i Sverige, för att restaurera konstskatter. Insatserna, som fortfarande pågår, finansieras nästan uteslutande med privata donationer och insamlingar och samordnas av UNESCO.
Aqua alta
Översvämningshotet har alltid funnits där. Läget vid lagunen har militärt inneburit ett stort skydd men lagunen är ingen bekväm granne. Tidvattenskillnaden kan vara hela 90 cm. Särskilt dramatiskt kan det bli mellan oktober och april. Då drabbas staden allt oftare av ”acqua alta” och man får vada fram över S:t Markusplatsen. Vad som gjorde läget så mycket värre under 1900-talet var uppmuddring av en stor djupkanal till industrierna på fastlandet, utsläppen därifrån och den moderna sjöfarten, inte minst oljetankers och jättelika kryssningsfartyg. Inte bara kajerna utan också de pålar som en stor del av staden vilar på utsattes för allt värre påfrestningar. Under 1900-talet sjönk staden hela 23 cm. Under detta århundrade kan tendensen ytterligare komma att förstärkas av vattennivåhöjningar på grund av växthuseffekten.
Pro Venezia Sverige
Den svenska ideella föreningen Pro Venezia grundades 1974 av ett antal Italienvänner. Vid föreningens årsmöten och ytterligare flera gånger per år brukar Italienkännare hålla föredrag med anknytning till Venedig. Idag har föreningen omkring 200 medlemmar, vilkas medlemsavgifter och donationer avgör ramarna för föreningens verksamhet.
När företrädare för de internationella stödkommittéerna möts i Venedig i april varje år, presenterar stadens myndigheter tillsammans med UNESCO en lista på objekt man gärna skulle vilja se restaurerade med utländsk hjälp. På ”prislistan” kan man se vilka arbeten vi skulle kunna klara av själva och vilka vi måste gå samman med andra för att kunna finansiera.
Föreningen har haft starkt lokalt stöd av svenske honorärkonsuln i Venedig och hans medarbetare. Sveriges ambassadör i Rom är ex officio medlem av styrelsen.
Pro Venezia har även aktivt medverkat till en permanent utställning i Sjöhistoriska museet, vars ”Sala Svedese” belyser de sjömilitära beröringspunkterna mellan Sverige och Venedig/Italien alltifrån vikingatiden.
Restaureringsprojekt
Allt restaureringsarbete sker enligt de internationella regler som nedlagts i en särskild ’Carta di Venezia’ 1964. Själva arbetet utförs som regel av lokala entreprenörer genom UNESCO:s försorg.
Föreningen har också varit med om att skicka stipendiater till Europarådets utbildningscentrum för byggnadsvård på ön San Servolo.
De största summorna för restaureringsarbetet för de större projekten satsas av amerikanska sammanslutningar och de stora europeiska ländernas föreningar. Föreningar i länder mer jämförbara med Sverige, som Nederländerna, Schweiz, Österrike, Danmark och Belgien har satsat på mindre spektakulära restaureringsobjekt utanför de största turiststråken – men kanske just därför – mycket uppskattade av lokalbefolkningen. Självfallet finns det också flera aktiva italienska sammanslutningar. Varför denna internationella uppmärksamhet kring just Venedigs framtid? När Italien blivit ett av världens ledande industriländer, varför skall då omvärlden behöva satsa sina pengar på projekt i Venedig?
En del av svaret till intresset för Venedig ligger i den oerhörda koncentrationen av västerlandets kulturskatter till Italien där Venedig tillsammans med Florens och Rom är de främsta exemplen.
Vidare är Venedig just genom sitt speciella läge och sin relativa litenhet ovanligt starkt utsatt för naturens påfrestningar. Andra konststäder lever inte tillnärmelsevis lika farligt.
Under de senaste seklen har både utländska och italienska författare, diktare, konstnärer, kompositörer och numera även filmregissörer bidragit till att skapa bilden av Venedig som den helt unika staden med sina egna färger, sin egen rytm, sin egen arkitektur och sin egen livsform. En overklig verklighet, där helheten är mycket större en summan av delarna. Visst förtjänar väl en sådan stad att räddas?
De ideella insatserna motverkar också att Venedig, som en tidigare borgmästare Cacciari drastiskt formulerat sig, ”förvandlas till ett enda stort Disneyland”.
Inom ramen för sina resurser gör Pro Venezia i Sverige sitt bästa för att hjälpa till att bevara Venedigs kulturskatter till eftervärlden.