producerat av xponent

Runlejonet: Tusenåriga meddelanden tolkade

runlejonet

Tusenåriga meddelanden från krigande väringar tolkade

Tusen år gamla runinskrifter har nu kunnat läsas. Det är runor som svenska legosoldater ristade på ett stort marmorlejon i hamnstaden Pireus i Grekland. Under tusentalet var det inte ovanligt att nordiska män for till Konstantinopel för att tjänstgöra som väringar, d.v.s. legosoldater, i de många olika krig som de bysantinska kejsarna förde vid den tiden.

Målet var att genom krigsbyten och ersättningar komma hem med stora rikedomar. Några av dess väringar ristade vid tre olika tillfällen in traditionella svenska runristningar på det stora marmorlejon som vaktade hamnen i Pireus. Kanske var de sysslolösa i väntan på avsegling till ett nytt krig. Nu har Thorgunn Snædal som är Sveriges mest erfarna fältrunolog, lyckats tyda större delen av inskriptionerna.

– Jag har lyckats läsa mycket mer av inskriptionerna än vad jag trodde var möjligt, säger Thorgunn Snædal. Texterna har gett oss mer kunskap om hur livet kunde gestalta sig för de vikingar som deltog i krigen vid Medelhavet. Att det är svenskar som har ristat framgår av inskrifternas utformning, men vissa språkliga drag tyder på att även norrmän ingått i gruppen. Den äldsta inskriptionen är från 1020-talet och den yngsta ristades någon gång mellan år 1070 och 1100.

Vad står det i runtexten?

Thorgunn Snaedal undersöker Pireuslejonet. Foto: Jöran Westberg (CC BY)

Thorgunn Snaedal undersöker Pireuslejonet. Foto: Jöran Westberg (CC BY)

Den kortaste inskriften består av bara tre ord men visar ändå tydligt runristarnas identitet: (Unga) soldater ristade runorna.

Den längsta och äldsta inskriften ger oss inblickar i väringarnas farofyllda liv som legosoldater. Den är ristad av medlemmarna i en trupp till minne av en truppkamrat vid namn Horse, som enligt inskriften miste livet innan han kunde ta emot sin del av krigsbytet. Inskriftens avslutning är i versform vilket visar att åtminstone en av runristarna/väringarna också varit poet.

Den yngsta inskriften är placerad i en mycket vacker och välgjord runslinga. Ristarens namn Åsmund och två av hans kamraters namn Eskil och Torlev är bevarade men tyvärr är resten av slingan så skadad att vi inte får veta till minne av vem som den ristades. Mot slutet av 1000-talet utkämpade Bysans flera stora strider där nordiska väringar deltog, bl.a. mot normanderna i södra Italien 1071 då väringagardet nästan upplånades.

Runlejonets historia

Marmorlejonet stod fram till 1688 vid Aténs hamn, Pireus, då det fördes till Venedig som krigstrofé sedan venetianarna återerövrat Aten från turkarna. Lejonet var då cirka två tusen år gammalt. Samtidigt förde venetianarna ytterligare tre marmorlejon från Aten till Venedig, alla fyra flankerar nu ingången till den italienska flottans högkvarter Arsenalen. Runinskrifterna uppmärksammades dock inte förrän i slutet av 1700-talet av den svenske diplomaten och språkforskaren Johan David Åkerblad. Flera forskare har granskat runinskrifterna men ingen har hittills helt kunnat tolka dem. Det tog fyra undersökningsperioder under lika många år för Thorgunn Snædal att fullborda sin läsning av de illa medfarna runorna.

Denna text är med tillstånd hämtad från Riksantikvarieämbetets webbplats »

Thorgunn Snaedals fullständiga rapport kan hämtas från denna länk:
Runinskrifterna på Pireuslejonet i Venedig.pdf »

Den som vill veta mer är välkommen att kontakta Thorgunn Snædal som tidigare var förste antikvarie vid Riksantikvarieämbetet, tel. 073-097 34 15, thorgunnur.snaedal@gmail.com