producerat av xponent

Ett vittne om katastrofen

Pro Venezia har fått ett personligt vittnesmål från en av de få svenskar som bor i Venedig – Katarina Rothfjell, fotograf m m, som är bosatt där sedan 30 år. Så här skriver hon dagarna efter den förfärliga översvämningen, och vi visar ett urval av bilder som hon tagit och delgett oss:

 

Jag – mamma, fotograf och rodderska i världens sköraste lagunstad...

Tyvärr dokumenterar de här bilderna dagarna efter den 12 november 2019.

Högvattenkurvorna hade, liksom alltid, kartlagts men en förödande kombination av fullmåne, ständigt ökande vindar och regn, gjorde att vattennivån nådde nästintill 190 cm ovan havsnivå!

Frenetisk stress för att rädda undan mesta möjliga från saltvattnets obarmhärtiga kraft, följs av folks ilska, panik, besvikelse, svett, desperation. Gester av generositet och solidaritet uteblir dock inte.

Idag instämmer många med att situationen i Venedig är värre nu, jämfört med perioden som följde det förödande Acqua Alta, (Acqua Granda på venetiansk dialekt) i både Florens och Venedig, november 1966.

I modern tid håller vi bofasta oss ajour via Centro Maree, paratie-skydddade entrèer, tidvattenkalendrar, sirener och passarelle (landgångar som ställs ut på de lägsta punkterna under de mest kritiska perioderna). Samtliga åtgärder underlättar, men de löser alls inte den grava situationen.

Det är uppenbart att det World Heritage-unika Venedig utnyttjas maximalt istället för att (be)skyddas. Problemen som är komplexa, består av italiensk byråkrati, korruption, icke-prioriterande av miljöfrågor på politikernas agendor och orealistiska projekt. Att man dessutom tillåter än mer gigantiska kryssningsfartyg navigera ända in i den lokala hamnen, förbättrar ju inte alls läget i en redan så skör stad.

Alla de negativa tendenser som utspelas på venetianskt territorium återspeglar egentligen en utveckling som delvis kan spåras i andra platser i Italien: hantverkares botteghe stänger och förvandlas till barer, restauranger, turistbutiker, airbnb, ständigt minskad lokalbefolkning…

Ett allra första lagunsamhälle kom att bli tillflyktsort, ifrån vilket befolkningen successivt flyttade mot de 119 öar som kom att utgöra dess dynamiska centrum för handel, politik, palats, båtbyggeri och bostäder.

Det vi beundrar med just den här världsberömda platsen tog ju tusentals år att projektera, påla, och bygga. Därför tror jag att varje besökare också skulle kunna hjälpa till att bidra med sitt sätt att resa, med respekt för denna ovärderliga oas.