Hela 50 personer hade anmält sig till föredragskvällen den 27 februari om relationen mellan Venedig och Bysans, och de allra flesta trotsade många minusgrader och halkigt väglag och infann sig verkligen i Domkyrkoförsamlingens fina lokal på Själagårdsgatan. Och hur vackert var det inte att vandra dit? Gamla stan var snötäckt, fridfullt dämpat tyst och de gamla husen var ännu vackrare i den milda kvällsbelysningen. Just då ville man inte vara i Venedig – för det var snö även där denna märkliga vintervecka i hela Europa.
Ordförande Hans Lepp hälsar oss välkomna
Väl på plats fick vi en mycket intressant och gedigen översikt över de långvariga och nära men komplicerade och skiftande kontakterna mellan Östrom/Konstantinopel/Byzantium och det först obetydliga, sedan allt mäktigare Venedig. Den som gav oss detta var Eric Cullhed, nyutnämnd docent vid Uppsala Universitets institution för lingvistik och filologi. Eric fick 2017 Uppsala universitets Oscarspris till yngre forskare och ur motiveringen saxar vi: ”Hans breda humanistiska intressen tar honom ofta bortom ämnesgränser och traditionella ramar”. Detta var något som vi kunde väl förstå, inte alls så att han svävade iväg från ämnet men hans bredd och vid bara 32 års ålder enorma lärdom framgick klart, så det gällde att hänga med. Hans forskning, fastän mycket inriktad på Bysans, har fört honom ett tjugotal gånger till Venedig där världens största samling av bysantinska handskrifter finns i Biblioteca Nazionale Marciana vid St Marcusplatsen.
Utan att ge sig på att försöka sammanfatta Erics presentation kan sägas att han under trekvart lyckades ge oss ett vidgat perspektiv och en bättre förståelse för betydelsen av Medelhavets östliga kulturer, vilka så lätt förbises i vår vanliga västeuropeiskt inriktade syn på historien. Eric gav oss ännu en spännande kväll med Pro Venezia.
