Högintressant medlemskväll 28 februari

Venedigs utsatta läge, för 50 år sedan, idag och framöver, var temat för en mycket intressant kväll i ABFs lokaler på Sveavägen. Huvudtalare var Carla Toffolo som är chef för det permanenta kontoret vid Comitati Privati Internazionali per la Salvaguardia di Venezia. Carla inledde med att berätta mycket engagerat och med stor detaljkunskap om den katastrofala översvämningen 1966 då vattnet stod 2 meter över normalvattenståndet. En god sak hade katastrofen med sig, den initierade stora satsningar i Italien och internationellt för att rädda den oersättliga juvel som Venedig utgör med sina konstskatter, palats och kyrkor men även som unik företeelse med sin speciella miljö.

Carla beskrev på sitt livfulla sätt ett antal exempel på restaureringsåtgärder som gjorts sedan 1966. Kostnaden varierar naturligtvis oerhört men en normaltavla kan kosta 60.000 Euro att restaurera. Ett av hennes (långt billigare) exempel var den väggtavla vid Arsenalen som är svenska Pro Venezias senaste räddningsprojekt. Den kan synas blygsam i sammanhanget men Carla berättade att den som en plats för tillbedjan spelar stor roll för lokalbefolkningen i närheten. Över huvudtaget är det inte bara räddning av konst- och byggnadsskatter som är viktig utan även åtgärder av mindre uppseendeväckande slag som har betydelse, såsom ekonomiskt överkomlig restaurering av mer vanliga hus för att lokalbefolkningen ska ha möjlighet att bo kvar.

Vad gäller dagens och framtidens situation så påvisade Carla hur de enorma kryssningsfartygen som går in i lagunen och stryker förbi dogepalatset är en stor risk i flera avseenden och inte ens bidrar särskilt mycket ekonomiskt till staden. Bara 1/3 av passagerarna går iland! Den typen av dagsturism är en del av det enorma årliga turistantalet om 30 miljoner, vilket måste minskas enligt Carla – men hur?

Acqua alta är en återkommande företeelse som orsakar vardagsbesvär men framför allt långsiktigt är ett hot. En åtgärd mot detta är det s k MOSE-projektet med stora uppfällbara luckor på havsbotten som är tänkta att minska vattenståndshöjningarna, det sägs ska bli klart nästa år men än vet man inte hur väl det kommer att lyckas.

Ambitionen från Comitati Privati är att fortsätta renoveringsprojekt där man högt prioriterar användningen av lokala konstnärer, hantverkare m m (ett delmål är att bevara arbetstillfällen i staden förutom turistindustrin). Ett projekt som Carla beskrev gäller inköpet och återställandet av den sista delen av en fantastisk takmålning i sju delar av Vasari till Galleria dell’Accademia, där man gärna vill ha stöd av bl a Pro Venezia i Sverige – något som styrelsen nyligen beslutat att bidra till.

Kvällens andra talare var Malin Myrin från Statens Fastighetsverk, normalt engagerad i bl a fasadrenoveringen av Stockholms slott, som tillsammans med ett antal kollegor gjorde en studieresa till Venedig i juni 2016. Malin har tidigare tillbringat en längre period i staden och kunde se både positiva och negativa förändringar. Bland de positiva är vattenkvaliteten i kanalerna och att fler palats renoveras (samtidigt som det senare oftast innebär att det är någon rik utlänning som köper palatset och karaktären ibland förändras).

Gruppen hade framstående guider, bl a en man som kunde peka på ”varje” sten i St Marcusbasilikan och berätta om dess ursprung, från vilket stenbrott, när den anskaffades, om den ersatts osv. Malin berättade hur man av honom blivit uppmärksammad på den avgörande betydelse för Venedigs utveckling till mäktig handelsnation som den nödvändiga importen av byggnadsmaterial – sten av skilda slag från många håll – har inneburit. Nya handelsvägar och -platser upprättades och Venedig utvidgade sitt inflytande i hela östra Medelhavsområdet.

Malin gav också exempel på skillnaden i synsätt vid restaurering där man i Venedig t ex ställer fram ett luftkonditioneringsaggregat synligt hellre än att borra i väggarna, medan vi i Sverige strävar efter att gömma tekniken.

Det gavs tillfälle att ställa frågor till talarna och frågestunden leddes av kvällens värdar Carl Tham och Hans Lepp. Sammanfattningsvis var denna kväll, ett gemensamt arrangemang för ABF och Pro Venezia, synnerligen intressant, naturligtvis oroande på många sätt men dock inte helt utan hopp. Totalt var vi ett 80-tal åhörare varav omkring 30 från Pro Venezia.