Av Inga Ullén

    Ett av Venedigs populära landmärken, marmorlejonet från Pireus, har med svensk hjälp återfått sin forna glans. Tillsammans med tre andra antika lejonstatyer står det nu stoltare än någonsin vid ingången till Arsenalen, Venedigs militära befästning sedan medeltiden.
    - Äntligen, säger Emmanuelle Zuchetti, från kulturministeriets avdelning i Venedig och ansvarig för restaureringen. Efter sex månader är vi nu klara. Tack vare sponsormedel och den svenska ideella föreningen Pro Venezia har vi kunnat frigöra lejonen från smuts och föroreningar.
    - Väckarklockan för oss var de fruktansvärda översvämningar som drabbade Venedig och Florens hösten 1966 och de skador de orsakade berättar Gunvor Ronchail, vice ordförande i Pro Venezia.
    Att lejonen är symboler för Venedig går inte att ta miste på, en strid ström turister låter sig fotograferas framför dem. Populärast är det sittande lejonet. Redan för tusen år sedan imponerade det över tre meter höga djuret på skandinaviska vikingar som högg in runor på skuldra och framben. De klottrande vikingarna kan ha tillhört den bysantinske kejsarens livvakt. På den tiden stod lejonet i Atens hamnstad Pireus och blickade ut över havet. Till Venedig kom det som krigsbyte 1688. 		För några veckor sedan invigdes de restaurerade lejonen i närvara av bl.a. den italienske honorärkonsuln i Venedig och tillresta medlemmar ur föreningen Pro Venezia.
    - Vi är oerhört glada över att detta arbete kommit till stånd. Särskilt intressant för oss skandinaver är ju förstås inskrifterna på ett av lejonen. Vi hoppas nu att runorna på nytt kommer att beforskas, säger ordföranden i föreningen Göran Berg, f.d. svensk ambassadör i Italien.
    Trots att runorna varit kända i nästan 200 år har man inte lyckats tyda dem. De har skjutits sönder av kulor, troligen redan när lejonet stod i Pireus. Alltsedan upptäckten har olika mer eller mindre fantasifulla tolkningar föreslagits. Idag är man endast säker på ett enda ord, dräng, som under vikingatiden var en hederstitel.
    I Sverige har Jan Peder Lamm, tidigare forskningschef på Historiska museet intresserat sig för lejonet av en särskild anledning. 		På museet finns nämligen en fullskalekopia av lejonet i gips som välkomnar besökarna i entréhallen.
    Jag kom att intressera mig för vår stora "gipskatt" för ungefär 25 år sedan. Då kände man inget till om kopian och ett rykte florerade att det kommit hit som gåva från Mussolini på 1920-talet. Efter en del efterforskningar fann jag lösningen. Författaren Nils Fredrik Sander hade låtit tillverka lejonkopian på 1890-talet i Italien. Det stora lejonet lastades på ett fartyg och fördes till Stockholm.
    Den som vill få en försmak av det majestätiska runlejonet utanför Arsenalen i Venedig kan se kopian på Historiska museet i Stockholm.




Denna artikel publicerades först i Populär Arkeologi nr 4, 2008. Inga Ullén är arkeolog och förste antikvarie vid Historiska museet, Stockholm.